Ber om ursäkt!
Den här webbplatsen stödjer inte Internet Explorer så värst bra, så använd en annan om du kan.
Den här webbplatsen stödjer inte Internet Explorer så värst bra, så använd en annan om du kan.
Kärnan i ett case är det beteende som caset ska leda till och de diskussioner och aha-upplevelser som deltagaren behöver för att kunna anamma beteendet. Skriv en spännande story som öppnas upp del för del och låt deltagaren styra vad som sker.
Det är svårt att börja använda nyvunna kunskaper i en verklighet som sällan ser ut som kursmaterialet gör. För det är en sak att veta hur man ska göra men en helt annan sak att kunna göra det. Fysiska förutsättningar (trilskande verktyg), känslor (stress eller organisationskultur) och tidigare erfarenhet (osynlig kunskap av att ha mött liknande situationer tidigare) påverkar hur aktiviteten görs och vilka konsekvenser den leder till. Verkligheten är sällan svart eller vit, ibland är det svårt att avgöra vad som är bäst agerande i en given situation. Det är därför vi ska låta deltagarna träna på just det.
Din uppgift som caseförfattare är att använda dig av gråzonerna när du designar helheten. Om vi bortser från de trilskande verktygen (som ska fixas så de inte trilskas snarare än kräva en utbildning) så väv in känslor och förväntningar för att göra ditt case trovärdigt. Låt deltagaren agera precis på gränsen till vad hen klarar av och låt valen deltagaren ställs inför vara knepiga. Det ska inte vara uppenbart vad som är rätt och vad som är fel, för det är sällan verkligheten är så tydlig.
Ett case består av flera små delar som alla hänger samman, skruvar du i ena änden så händer det något i den andra. Använd dig av det när du skriver caset eftersom det kommer att engagera dina deltagare och leda till bra undersökande diskussioner. Bygg upp ditt case som en deckare med ett intressant innehåll som berättas bit för bit utan att mottagaren kan gissa sig till hur storyn kommer att sluta. Genom att arbeta med storytelling och iscensätta i stället för berätta, utmanas deltagaren att själv fundera över varför hen gör som hen gör idag och vad resultatet skulle kunna bli genom att göra på ett annat sätt. Och det är en bra utgångspunkt för lärande!
Ta hjälp av Case för lärande och Snöflingemetoden för att börja skissa på ditt eget case.
Beroende på lärmålet, som beskriver beteendet du vill förändra, så bestämmer du om det är lämpligast med ett kort-case, ett lång-case eller ett kontrollerande case.
I ett kort-case presenteras deltagaren för ett problem i en given situation. Deltagaren uppmanas att agera för att lösa problemet och får genom sitt val uppleva konsekvensen av agerandet. Ett kort-case fokuserar på att träna ett beteende och är lämpligt för ”punktträning”. Du kan stapla flera kort-case på varandra och bygga en längre historia som tränar flera olika beteenden. Det kan vara att först ta emot en kund, identifiera vad kunden behöver för vara för att sedan hjälpa kunden att registrera sin beställning. Deltagaren agerar isolerat inom kort-caset och konsekvenserna påverkar inte senare delar av berättelsen.
I lång-caset å andra sidan så påverkar deltagarens val hur historien som helhet utvecklar sig. Deltagaren får fortsätta att leva med sina val och ges samtidigt en möjlighet att rätta till eventuella misstag i ett senare skede. Om deltagaren inledningsvis råkat förolämpa en kund, kan deltagaren under kommande scener behöva jobba med att reparera kundförtroendet för att få kunden att ändå lägga en beställning. Det betyder att deltagare kan ta olika vägar genom berättelsen men ändå nå samma slut – eller nå helt olika slut.
Kontrollerande case består av flera korta case i en serie. För att deltagaren ska kunna ta sig vidare i serien och se hur historien utvecklar sig behöver deltagaren göra rätt val annars öppnas inte nästa del. Kontrollerande case kallas kontrollerande för att de är, ja just kontrollerande. Oftast finns det flera möjliga sätt att hantera ett problem, så det är att föredra att låt deltagarna själva prova sig fram i stället för att tvinga på dem en uppsnitslad bana. Det finns inget farligt i att lära sig av sina felsteg bara ett annat sätt att vinna nya insikter.
Webbutbildning, seminarium, föreläsning, dörr-till-dörr och argumentera för din sak – hur du väljer att hålla ditt case kan anpassas beroende på vad du vill få ut av caset och vilka förutsättningar du har.
Presentera caset och valen som deltagaren har i situationen. Varje val leder till en unik konsekvens. Låt deltagaren känna, tänka och upptäcka vad valet leder till snarare än få en allvetande berättare som serverar det. Om det behövs, erbjud knappen Varför hände det här? som ger en mer utförlig förklaring till vad som hände och vad som kunde ha gjorts annorlunda.
Presentera caset för en grupp studenter och låt dem i mindre grupper diskutera och bestämma hur de ska bemöta situationen. Förbered utmanande inspel som tillför caset ny information som deltagarna behöver hantera och gör dig som facilitator beredd på att hantera nya vändningar om deltagarna agerar i banor som du inte har räknat med. Ge varje val en unik konsekvens och sammanfatta händelseutvecklingen med en gemensam diskussion.
Ett case kan också köras i en större grupp med ett föreläsningsformat. Presentera caset och be deltagarna att komma med förslag på hur problemet ska bemötas. Facilitatorn förbereder svarsalternativ som deltagarna väljer mellan, precis som i en webbutbildning, och sedan får åhörarna att rekommendera ett av alternativen. Deltagarna kan välja genom att rösta (digitalt eller med handuppräckning/skylt för alternativ a/b/c) eller önska (skriva i en chatt eller säga rakt ut). Facilitatorn å sin väljer om det är majoriteten bestämmer eller visa konsekvenserna av vanliga felval. Varva föreläsning med diskussion två och två bland åhörarna.
En rör(l)ig variant där deltagarna inledningsvis samlas i helgrupp för att ta del av casets grundförutsättningar. Därefter uppmanas deltagarna att välja vilket val de själva skulle göra i situationen genom att gå till ett visst rum för att ta del av konsekvensen (kan även vara ett digitalt rum). Låt deltagarna fundera en minut innan de reser sig och gör sitt val. I varje rum diskuterar deltagarna skälen till sitt val innan de tar del av konsekvensen och ställs inför nya val som leder till nya dörrar eller hörn i rummet. Rörligheten leder till nya gruppkonstellationer och diskussionspartner samtidigt som de ofta upplevs som energigivande och lättsamma. Avsluta med en sammanfattande diskussion där deltagarna får redogöra för sina olika resor och om de gjorde några stopp som de ångrar.
Facilitatorn presenterar caset och deltagarna delas upp i mindre grupper. Varje grupp uppmanas att tillsammans argumentera för ett givet alternativ även om de själva inte håller med. Ha en paneldiskussion där alla grupper argumenterar mot varandra och låt sedan ett av argumenten ”vinna” för att ta caset vidare till nästa fas.
Case som pedagogisk metod har flera likheter med problembaserat lärande. Skillnaden är att caset har en mer strukturerad approach med fastställda lärmål, och att facilitatorn har en tydligare ledarroll. Om du vill få hjälp med lärmål till ditt case kan du kika på sidan Skapa lärmål.