Snöflingemetoden

Bygg vidare på storytellingvalen

Gå vidare från storytellingvalen genom att bygga ut den steg för steg. Snöflingemetoden (fri översättning av engelskans snowflake method) är en metod som Randy Ingermanson har tagit fram för att i tio steg gå från tanke till färdigt manus. Ingermanson illustrerar historiebyggandet med hjälp av en snöflinga som i sin enklaste form är en triangel som sedan byggs på, och byggs på tills den slutar som en egen snöstjärna. Du börjar i liten skala och steg för steg bygger du sedan upp karaktärer, konflikter och scener tills du har din historia.

Att skriva en historia handlar om kreativitet, hantverk och organisering. Organiseringen får du med storytellingvalen och tipsen nedan, kreativiteten och hantverket får du av att skriva hundra och åter hundra historier. Be andra att läsa och komma med feedback, lyssna på vad de säger och våga testa att skriva om. Och skriva om igen. Som Randy Ingermanson skriver på sin blogg: ”Good fiction doesn’t just happen, it is designed.”

Skapa karaktärer som mottagaren minns (men inte nödvändigtvis gillar)

Det är karaktärerna som förkroppsligar din berättelse och deras tankar, känslor och handlingar som efteråt stannar kvar hos mottagaren. För att skapa trovärdiga karaktärer som mottagaren minns behöver vi lära känna dem, vi behöver ta reda på deras starkaste önskan, deras mål, rädslor och svagheter. Och vi behöver inte alltid gilla det vi ser!

En karaktär görs levande genom sina handlingar, hur karaktären väljer att möta och agera i de situationer som hen hamnar i är både karaktärsbeskrivande och skildrar karaktärens utveckling. När du vet vilka förutsättningar och behov din huvudperson har och varför målet hen strävar mot är så viktigt blir det också lättare att beskriva hur karaktären agerar i olika situationer.

Nio sätt att visa vem din karaktär är

• Genom handling både vad karaktären gör och på vilket sätt.
• Genom reaktion visa hur karaktären reagerar på nya situationer och svarar på andras agerande.
• Genom andras reaktion berätta om hur andra ser på karaktären. Omtyckt eller avskydd?
• Genom dialog. Det viktigaste är att visa hur karaktären uttrycker sig snarare än vad hen säger. En stark karaktärsbeskrivning kan också komma med vad karaktären inte säger, vad hen döljer eller inte vågar säga.
• Genom utseende. Yttre attribut som kläder, hårfärg, längd och rörelsemönster.
• Genom karaktärens förhållande till tingen runt omkring. Uppskattar karaktären att dricka en dyr flaska champagne eller sprutar hen hellre ut den på ett dansgolv i San Tropez?
• Genom karaktärens förhållande till miljön. Gör skogen karaktären lugn eller otrygg? Varför då?
• Genom kontraster till det andra gör. Om alla i ett rum springer mot nödutgången när brandlarmet går utom din karaktär som springer för att ta reda på varför. Vad signalerar det om din karaktär? Jo, mod, nyfikenhet och beroende på situation kanske också dumdristighet.
• Genom namn. Det är inte det viktigaste för att förmedla ett karaktärsdrag men ett välvalt namn är alltid ett bra komplement.

Skriv konflikter som för handlingen framåt

Konflikter kan se ut på många olika sätt. I mellanrummet mellan din huvudpersons mål och motståndet som hindrar hen från att nå målet utspelar sig konflikterna. Det är konflikterna som höjer spänningen och som för handlingen framåt mot svaret på frågan: ”Kommer huvudpersonen att uppnå sitt mål eller inte?”

Åtta vanliga konflikter att utgå ifrån

• Viljekonflikter kan vara både mellan enskilda människor och mellan olika grupper. Det kan vara en partner som vill skiljas när den andre inte vill, eller som i Star Wars när rebellerna som vill se ett annat liv för människorna än det imperiet kräver.
• Hinder kan vara både inre och yttre. Ett inre hinder kan vara blygsel eller rädsla medan ett yttre kan vara en låst dörr eller en begränsad ekonomi.
• Komplikation är ofta av akut karaktär, det kan vara en bil som får punktering eller en bisvärm som anfaller.
• Förebådning låter oss ana en kommande konflikt. Förebådningen kan vara inre eller yttre. I Hitchcocks Fåglarna inleds filmen med en stor fågelskock som cirkulerar på himlen, en förebådning om att de kommer att dyka upp igen.
• Öppna loopar, mysterie- och gåtfunktion som gör att vi funderar och oroar oss tills vi får reda på svaret (som kan komma långt senare). Det kan vara ett testamente med livsavgörande innehåll som försvunnit, väcker frågan ”Vad står det i testamentet?”.
• Tidspress tvingar karaktärerna att agera eftersom tiden är begränsad. Kommer de att hinna innan larmet går eller båten sjunker?
• Annars-händer-det-här tvingar karaktären att göra något som hen inte vill annars så får det fruktansvärda konsekvenser. Det kan vara att skriva under ett kontrakt under pistolhot eller utsätta andra för fara i utbyte mot att skydda personens nära och kära.
• Planteringar är dramatiska uppladdningar som måste laddas ur och användas innan berättelsen slutar. Tjechov beskrev det som: ”Om du i första kapitlet säger att det hänger ett gevär på väggen, då måste det absolut avfyras i andra eller tredje kapitlet.”

Strukturen gör händelseförloppet begripligt för mottagaren

Struktur handlar om att skapa sammanhang, att låta mottagaren följa berättelsens röda tråd utan att trassla in sig. Upplevelsen av en scen bestäms nämligen inte bara av vad scenen innehåller utan också vilket sammanhang den befinner sig i, vad som har hänt scenen innan och vad scenen kommer att leda fram till. Om inte relationer, målsättning, förståelse eller attityder förändras saknar scenen sannolikhet betydelse.

Scenerna agerar i relation till varandra och för att skapa struktur behövs sammanhang, låt mottagaren följa berättelsens röda tråd utan att trassla in sig och gå vilse. Skriv ned hela händelsekedjan från start till slut, dela in händelserna i olika scener så du får en scenlista. Finslipa så varje scen svarar upp mot de tre uppgifterna.

En scen har tre uppgifter

En funktionell scen innehåller handling, funktion och gestaltning.

• Handlingen svarar på frågan: ”Vad händer?” Skissa och skriv ned hela händelsekedjan, vad som händer från scenens början till slutet.
• Funktionen svarar på frågan: ”Varför är den här scenen med?” Beskriv varför scenen är viktig för att berätta din historia, om den inte är viktig – stryk!
• Gestaltning svarar på frågan: ”Hur ska scenen utformas?” Det är en balansgång mellan att säga tillräckligt men inte för mycket.

Börja skriva

När du har fyllt i storytellingvalen har du fått en bra översikt som beskriver vem din huvudperson är och vad hen strävar mot. Du vet vilka hinder och konflikter som huvudpersonen kommer att utsättas för under berättelsens gång och du vet om huvudpersonen når sitt mål och hur hen ska utvecklats längs med vägen. Dags att börja skriva!

Börja med att skriva ett stycke till inledningen, till de tre konflikterna och till slutet. Fyll sedan på och skriv en sida till inledningen, till de tre konflikterna och till slutet. När du väl ha börjat så kommer du att upptäcka att för att du ska kunna bygga upp karaktärer och stämning behövs mellanscener och bryggor, scener som visar vem din karaktär är genom hens agerande och minikonflikter som bygger upp intresse och spänning inför de nyckelscenerna med huvudkonflikterna.

Var inte rädd för att möblera om bland scenerna även när du har börjat skriva. Det går att skapa framåtdriv med växelvist berättande av olika karaktärer och av att berätta slutet innan du tillsammans med mottagaren nystar upp början. Hur mottagaren uppfattar en scen beror på vad som har skett i scenen innan – och det styr du som berättare!

Ingermansons tio steg till en story

1. Skriv en mening som sammanfattar hela din historia.
2. Utöka meningen till ett stycke som beskriver förutsättningar, tre motgångar och ett slut.
3. Skriv ett stycke om varje huvudperson med namn, mål, motivation, hinder och utveckling.
4. Utöka meningarna som du skrev om förutsättningar, tre motgångar och slutet till ett stycke var. Skriv ett stycke om förutsättningarna, ett stycke om en motgång, ett annat stycke om nästa och så vidare.
5. Utöka personbeskrivningarna från punkt tre till en sida var. Skriv om varje karaktärs syn på det som sker, upplevelsen av ett händelseförlopp kan vara olika beroende på vem som berättar.
6. Fortsätt att bygga ut stycken från punkt fyra till en sida var.
7. Fortsätt att jobba med dina karaktärer. Ju mer du lär känna dina karaktärer desto bättre kan du berätta om deras mål och om hur de utvecklas under berättelsens gång.
8. Gör en scenlista. Ta ditt synopsis från punkt fyra och lista upp alla scenerna som kommer innan, mellan och efter dem.
9. Ta varje scen som du listat i punkt nio och skriv ett par stycken som berättar scenen. Skissa på dialog och konflikt, och om du upptäcker att konflikt saknas i just den scenen – lägg till en konflikt eller stryk scenen.
10. Sätt dig ned och skriv ditt första utkast, du kommer att bli förvånad över hur snabbt det kommer att gå.